Jag ringer förlossningen och de ber mig komma in. Vi packar in oss i bilen och BB-väskan är självklart med ifall att, men innerst inne vet jag att det bara är ännu ett falsklarm!
På förlossningen kopplar de mig till ett CTG. I två timmar får jag ligga och lida med ett CTG påkopplat och får inte röra mig.
Allt ser bra ut men sammandragningarna börjar ta fart på riktigt. Aj, aj. En läkare kommer in och undersöker mig och ett ultraljud görs. Jag är inte öppen och de konstaterar att sammandragningarna (förvärkarna) har gjort att det sliter i fästena till moderkakan som på mig sitter lågt, och därav blödningarna.
Jag är alltså inte i någon latensfas som de trodde i lördagsnatt att jag var, men det är helt normalt det som händer med mig eftersom att jag har just en lågt sittande moderkaka.
Det är ingen fara med mig, men kanske kommer det att börja blöda igen eftersom att sammandragningarna ökar ju närmre förlossningen man kommer och slitningarna gör så att blödningar uppstår, så det är bara att åka in igen om en ny blödning skulle komma.
Jag kan själv inte påverka blödningarna och det är ingenting jag har gjort som har orsakat att blödningen uppstått, jag måste helt enkelt acceptera läget och följderna som det har med en lågt sittande moderkaka. Om 2 veckor är det ju över för då sätter de igång mig om jag inte har fött innan.
De ville ha kvar mig för observation till morgonronden och de ville ha mig fastande, så jag fick dropp.
Klockan 07.30 fick jag äntligen äta frukost och vid klockan 09.30 kom en ny läkare in och undersökte mig och sa att jag fick åka hem.
Utslagen, livrädd och med tappat hopp, sitter jag nu hemma i soffan igen och allt känns som vanligt. Sammandragningarna som kom med mindre än 3 minuters mellanrum avstannade vid 9.00- tiden och försvann. Nästa gång är det bara att börja om från början igen.
Jag hatar alla falsklarm, blödningar (larmet var ju avblåst) och förvärkar, jag blir tokig snart!!!
Kommer jag någonsin att föda fram mitt barn överhuvudtaget?! Så nära nu men ändå sååååååå långt borta!
Nu är det inte roligt längre!
6 kommentarer:
Ooooh gumman jag tänker på dig ...håll ut snart kommer den lille .kram Virva
En sak kan du vara säker på! Du kommer att föda! Det finns ingen baby som stannat kvar i magen! Så ut kommer den!
Näe, jag förstår att det känns jobbigt, men lovar dig att det är värt besväret, jag har gjort det 3 gånger! Det har varit värt det varje gång!
Ha det så bra du kan!
Kram Lena K
hua, ja fy jag lider med dig gumman, vi trodde ju alla att er lilla tös (hmm va kom d ifrån, jaja jag låter d va junior får skälla när han blir större om han känner sig stött, det kom spontant) iaf trodde ju ni skulle få kusin här i dagarna, men men då börjar vi om igen du skulle ju gå över, vi låtsas som inget hänt, lättare sagt än gjort jag vet, men håll ut snart mycket snart kommer ert underverk! tänker på er puss puss
Slitningar låt lite otäckt, men dom skulle inte släppt hem er om det var någon fara. jag tycker Junior borde bli straffad och vara utan veckopeng för besväret Han/han/det har orsakat dig! :)
fia, ja visst låter det otäckt... allt är otäckt. jag blir så rädd varje gång en sån blödning kommer. Hela jag börjar skaka....
men som sagt, de skulle ju inte släppt hem oss om det var någon fara och alla tester är ju bra.
skönt att de kollade med ultraljud idag, det borde de gjort redan i lördags kan jag tycka!!!!
Jag älskar dig och tänker på dig. Håll ut, kämpa på - om högst 2 veckor säger bebisen "Titt uta!".
Skicka en kommentar