Välkomna hem!

Idag har min syster fått komma hem med deras lilla bebis.
Stackars storebror Oliver har åkt på magsjukan, så de fick inte en så lugn hemkomst som de kanske hade trott. Hoppas att lilla Oliver kryar på sig snart! Min lilla älskade kille!

Hon skriver i sin blogg att hormonerna gör att hon gråter några svättar och att hon känner att hon inte räcker till och är en bra mamma.
Jag vill bara säga att bättre mamma än hon vet jag inte ens om det finns, (förutom min mamma också då). Syster har alltid varit en förebild för mig och jag önskar så att jag blir precis som hon är som mamma. Jag fattar inte att hon alltid orkar, fast hon säger att hon inte gör det så GÖR hon det! Jag har sett hur hon varit mot Oliver i uppfostran och snällare barn än Oliver får man leta efter. Hon är så tålmodig och förklarar så bra för honom. Hon finns alltid där och ställer upp och jag beundrar henne så! Jag har hört hur proffsigt hon löser konfilkter och även om hon säger att hon hatar att laga mat, så gör hon underbart god mat!

Jag är övertygad om att hon kommer klara av tvåbarns-mammarollen alldeles utmärkt, och med stöd och hjälp från Mr Toan som också alltid är så bra och helt underbar mot Oliver, så vet jag att han kommer bli en perfekt pappa till lilla bebisen också!

Älskade syster, sluta tvivla på att du inte är en bra mamma nog, för jag VET att du är en perfekt och alldeles underbar mamma!
Jag vill va´ som du!!!!!

Älskar dig!