Tur för mig att jag, gravidkossan, har er....

.....Ni underbara vänner som stöttar och bryr sig!
Idag har jag träffat min vän Annika på stan och vi började med en stadig frukost på mitt jobb.
Blev så glad då hon sms:ade igår och undrade om vi skulle ses idag.
Hon och jag har varit vänner sedan 6:an och vissa perioder har vi glidit ifrån varandra pga tex olika skolor, att man har flyttat osv, men hela tiden har vi hittat tillbaka till varandra igen!
Nu mer träffas vi ganska ofta, antingen bara hon och jag eller tillsammans med Milfarna. Det är iallafall underbart att ha sådana vänner, som alltid finns där!

Efter frukosten gick vi några varv på stan. Jag köpte ett svart långlinne på Gina Tricot för 99 kr, därför att långlinne och leggings är det enda jag känner för att ta på mig nu. Det är mest bekvämt så. Vid 12-tiden gick hennes parkering ut och hon skulle vidare.
Jag skulle hem och äta lunch, men fick den briljanta idén att min mamma faktiskt har lunch nu, så jag ringde henne och vi möttes upp på stan. Vi gick till Cayenne (gamla Graffiti) och åt salladsbuffé med bakad potatis och dryck för 69 kr.
Vi pratade om allt möjligt och jag fick spy lite galla över mitt "tragiska graviditetsliv" och allt kändes genast mycket bättre. Jag säger som min syster:
-Tack mamma för att du alltid finns där för oss med stöttande ord och öppen famn. Du är bäst!

Har känt mig ganska bitter och arg sista tiden, men egentligen är jag bara genomledsen.
Jag har alltid varit sådan, att när jag är ledsen blir jag istället arg och bitter, jag gråter inte så ofta, jag skäller ut folk och beter mig dumt istället för att bara vara ledsen. Det går till en viss gräns, sedan brister allt och jag kan gråta som ett barn som bara skakar och kippar efter andan mellan snyftningarna. Sådan var jag som liten också, jag skrek och var arg och hes, när jag egentligen bara ville ha en kram eller lite uppmärksamhet.

Dumma graviditet, nu har allt känts 20 gånger värre än vad det är, och jag hatar att gråta, vara arg, bitter och ledsen. Och allt blir ännu värre bara för att jag är så himla trött. Jag vill sova på mage!!! Jag vill kunna sova!!!
Jag vill så gärna kunna njuta av min graviditet, så som många gör, men nääääe, jag kan inte!
Jag är inte skapad till att vara gravid. Det är inte min grej.
Jag hoppas att det är som ni alla säger, att det går över så fort jag fött mitt lilla barn och då har man "poff" plötsligt glömt hur jobbigt allting var.
TÅLAMOD!

Gammalt ordspråk:
"Tålamod är en fiskares bästa vän".

Nytt ordspråk:
"Tålamod är en gravidkossas bästa vän".