Jag är så ledsen men jag försöker att orka med. Jag har jobbat idag men orkade inte med en heldag som jag egentligen skulle jobbat, 7.30-18.30. Min kropp är för sliten för att orka så många timmar idag, så jag gick hem klockan 14.00.
Jag har gråtit så mycket och sovit så dåligt.
Jag vet att det var bäst det som nu hände och att morfar fick ett långt och värdigt liv, men jag saknar honom iallafall så det gör ont!!
Jag kan inte fatta att han är borta. Jag träffade honom inte så ofta pga långa avstånd, men jag har iallafall vetat att jag haft honom där borta i Rambambulumskogarna.
Jag har skickat kort och ringt till honom, vi har hälsat på honom och vi har skrattat tillsammans. Nu är det över.
Jag fick iallafall träffa honom en sista gång tillsammans med Peter och att Peter var med betydde så mycket för honom.
Jag hann även med att skicka ett kort till honom på hans födelsedag och berätta att vi ska få en liten bebis till sommaren, då grät han av lycka!
Jag är så otroligt tacksam över att jag har fått ha min underbara morfar vid livet så länge och jag är stolt över allt han har gjort! Så snäll och god människa som han var, så mycket kärlek vi i vår familj har fått och så många roliga, fina, glada minnen han gett oss!
Alla tokiga sagor som han berättade för oss barn och alla bus han gjorde. Han var den mest barnkäraste människa jag känner och jag hade önskat att Junior hade fått träffa honom.
Tack för att jag har fått ha dig som MIN morfar och MIN bästa kompis!
1 kommentar:
Åh va fint skrivet gumman, det är så himla jobbigt när nån går bort och även om man vetat att dom kommer försvinna känns det så orättvist. Men skönt är att få gråta och samtidigt minnas allt kul man har haft ihop. puss på morfar från mig, hälsa min underbara farfar dit du ska.
Skicka en kommentar