Ett sista farväl!

Idag ska vi åka och begrava min morfar. Idag ska vi få ta ett sista farväl av honom och det känns så tungt!!!

Jag har skrivit ett brev till morfar som jag bett prästen läsa upp på begravningen och så ska jag och Nettan försöka sjunga.
Det blir "När löven faller".

Brevet till morfar :

Morfar!!!
Du har funnits jämt och nu finns du inte! Och du fattas mig!!! Du fattas mig så det skär i bröstet!!! Jag är så ledsen men jag försöker att orka med. Jag har gråtit, jag har gråtit för att jag saknar dig!

Jag vet att det var bäst det som nu hände och att du fick ett långt och värdigt liv, men jag saknar dig iallafall så det gör ont!! Jag kan inte fatta att du är borta.
Jag träffade dig inte så ofta pga långa avstånd, men jag har iallafall vetat att jag haft dig där borta i Rambambulumskogarna.
Jag har skickat kort och ringt till dig, vi har hälsat på dig och vi har skrattat tillsammans. Nu är det över.

Jag fick iallafall träffa dig en sista gång tillsammans med Peter och att Peter var med betydde så mycket för dig. Jag hann även med att skicka ett kort till dig på din födelsedag och berätta att vi ska få en liten bebis till sommaren, då grät du av lycka!

Jag är så otroligt tacksam över att jag har fått ha dig, min underbara morfar, vid livet så länge och jag är så stolt över allt du har gjort! Så snäll och god människa som du var, så mycket kärlek vi har fått och så många roliga, fina, glada minnen du har givit oss!
Alla tokiga sagor som du berättade för oss barn och alla bus du gjorde.
Du var den mest barnkäraste människa jag känner och jag hade önskat att vår lilla Junior hade fått träffa dig, somna i din famn som vi barn alltid gjorde! Du var tryggheten själv!!!!

Tack för att jag har fått ha dig som MIN morfar och MIN bästa kompis!
Tack för alla fina stunder och fina minnen!Sov gott kära, underbara morfar och kom ihåg att jag älskar dig och alltid kommer att minnas dig!!!
Du fattas mig!/ Anna-Karin