Allt var så vackert och fridfullt, sorgligt såklart, men det kändes bra.
Amon blev 87 år och har haft ett långt, friskt och rikt liv.
Kistan var så vacker och så fint smyckad, och begravningsblommorna som jag och mamma valt ut, blev så vackra.
Mamma och pappa hade valt fina psalmer som man förknippade med hur Amon var, lekfull och barnkär-"Tryggare kan ingen vara", för att vila i frid-"Bred dina vida vingar", och för all glädje-"Som en härlig gudomskälla/Han har öppnat pärleporten".
Dessutom är jag så glad över att jag lyckades att sjunga två sånger för Amon med komp på gitarr av syster-"När löven faller" och "Tears in heaven".
Det kändes bra att vi klarade av det, dels för att jag tror att Amon skulle uppskattat det och dels för att vi ville ge henne en sista "hälsning".
Det var jag och syster tillsammans, som var och hälsade på Amon sista gången vi såg henne vid livet, och så hade vi väldigt bra och fin kontakt med Amon.
Jag kommer att sakna alla stunder med Amon, Tok-Britta Lund.
Hej då lilla Amon, sov gott, vi älskar dig!!!!
1 kommentar:
jättefina blommor!
tänkte på dig faktiskt...härligt att du klarade av att sjunga sångerna på begravningen (de är ju såååå fina)
det uppskattar hon där hon satt på sitt moln och kikade ner på er!! det är jag säker på!
Skicka en kommentar