Sir Väs är krasslig!

Uscha, det är inget vidare alls att vara genomförkyld!! Snorig, täppt, ont i halsen, hosta, feber, huvudvärk och knappt någon röst kvar. JÄDRAS ;)
Och jag som älskar att prata!!!
Jag pratar gärna om allt och hela tiden, och har jag inget att säga så pratar jag ändå.

"Ordbajsa, det är du bra på" säger Peter.

Dessutom är jag specialist på att speckulera, och speckulerar jag, gör jag det högt.

Kan komma på de mest fantastiska historier om folk som jag inte känner, precis som min kära, söta, far!
"Du är precis som pappa, vart får ni allt ifrån?!", brukar mamma säga. Hihi.

Jag pratar gärna högt med mig själv när jag gör saker. Donar jag med något, trixar, fixar eller grubblar, gör jag det högt, så JA, mina stämband är ständigt i rörelse, och dem (stämbanden) gillar det!
Så därför är det nu för mig en plåga, och jag våndas över att rösten spricker på mig, precis som på en tonårsgrabb som just har kommit i målbrottet.
Tur att man har en ättrig och gäll röst så att man får fram små vääääs iallafall. Hihi!

När jag var liten skrek jag så fort jag inte fick som jag ville, och jag var ständigt hes som barn. (Fick väl aldrig som jag ville, antar jag ;) )
Sir Väs, kallade min pappa mig för, och jag tror nog att det är dax att plocka fram det smeknamnet till mig igen, för det är just precis så det är nu.

Vääääääääs!