"Välkommen till familjelivet" eller "Välkommen till verkligheten", får man oftast höra när man ojar sig över att man tycker att det är jobbigt att ha barn, eller om man tycker att det är jobbigt att jobba och ha barn.
Jag tycker att det är skitjobbigt nu. Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt, men nu är det kaos.
Det är rena semestern att gå till jobbet och jobba och få komma ifrån allt, om man jämför med att vara hemma på heltid. Ändå vill jag vara hemma på heltid igen för att hinna med allt.
På jobbet får jag komma "ifrån" hemmet och dess trista vardag. På jobbet får jag annat att tänka på, men där är det också mycket från och till. Stress, stress, stress oavsett om man jobbar eller är ledig.
Alva vägrar att leka själv längre stunder än max 3 minuter.
Hon vill att vi ska vara i rummet och göra allt som hennes finger pekar på.
-Öh, öh, öh, mamma, mamma, mamma!
Om vi inte vill göra som hon vill, blir det kaos och sammanbrott. Vi får inte göra nånting.
Hon drar i oss och vill att vi ständigt ska komma, läsa samma böcker om och om igen och göra samma saker om och om igen. Jag blir galen!!!!!
Jag vet att det är hennes sätt att lära sig på, men jag tycker att det är jobbigt nu.
Skrik, skrik, skrik, öh, öh, öh, dagarna i enda.
På dagis säger de att hon leker själv, att hon är lugn och harmonisk.
Hahahahaha, hohohoho. Jag dör! Här hemma är det som att vända på en hand då.
Ingenting är bra, allt är bara pip och gnäll och "sitta stilla" finns inte!
Jag vet att det är för att vi gör andra saker än att bara leka med henne eller ge henne total uppmärksamhet, men vi måste ju kunna få laga mat, städa, klä på oss, ringa ett samtal osv utan att hon hela tiden ska slita och dra i oss.
Och hon får vara med. Hon är delaktig i det mesta här hemma, men hon kan inte vara stilla. Hon kan inte hålla på med en sak längre än 2 sekunder, sen ska hon göra något annat och då slits det i oss igen.
Eftersom att det oftast är jag som har nätterna (tex vid sjukdom), lämnar på dagis och nattar, så tär det nog mer på mig än vad det gör på Peter, även om han också kan tycka att det är jobbigt.
Jag tycker att det är jobbig hela tiden och jämt. Allt är jobbigt!
Och så ska man jobba och orka vara trevlig också, hinna träffa kompisar, hinna ha tid för varandra och hinna ta hand om sig själv. Gaaaah, jag räcker inte till!!!!
Alva är mitt allt och jag älskar henne mest av allt på denna jord, men nu är det tufft att vara mamma!
Hej och hå, varför fick vi bara 24 timmar på ett dygn? Jag säger som Fia:
Ge mig "fler timmar på dygnet!"
(Ville bara skriva av mig, det blir nog bra tillslut!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
oh, styrkekramar till er! känner igen det där....kan vi inte fixa en namninsamling för alla som vill ha fler timmar på dygnet? jag är på!
vore förresten verkligen trevligt att ses snart!!! kram
jag är också på!
:)
jag vill så gärna träffas. vill ha milffika och hinna träffa alla goa mammor och barn igen!!!!! måste göra slag i saken! kram fina Eva!
Jag vet precis hur det känns. Och jag får så dåligt samvete av att känna så. För precis som du säger, man får höra "välkommen till föräldralivet". Jag tyckte det var tufft med ett barn, men nu är det två och jag fattar inte hur länge jag ska orka med detta.. Jag hänger gärna på milffika, då kan vi gnälla av oss riktigt ordentligt! Ta hand om dig Akiz. Se till att skaffa barnvakt ett tag, varför inte över en hel helg?? boka inte upp dig då, kanske ngt resturangbesök? Jag vet hur det känns, det ärt jobbigt att vara en bra mamma.. *krama*
Det är som du säger det ordnar sig i slutändan kramiz leniz
Skicka en kommentar