Nu håller tand nummer 8 på att komma upp på min lilla Alv och detta innebär vakna och knöliga nätter igen! Jag tycker verkligen synd om henne, för det gör ju ont att få tänder. Hon gnyr i sömnen och knölar runt i sängen. Ingen i familjen får sova ordentligt när det är tänder på gång.
(och vi som precis hade fått iordning på nätterna, att sova hela natten igenom utan nattvälling, till att äta tidig morgonvälling och sedan sova igen till 07.30).
Det känns som att allt bara går runt, runt, runt i en ond cirkel just nu. Förkylning, tänder, förkylning, tänder, sömnbrist, sömnbrist, sömnbrist........
Och så ska man orka vara en glad och pigg mamma som ska sköta hem, barn, nattvak och samtidigt vara social.
Jag är så lycklig över min familj och över mitt liv, men just nu saknar jag EGENTID, tid för oss själva, spontana grejer och FILMKVÄLLAR!
När Alva väl har somnat på kvällen, då är man så trött själv att man bara vill sova och det finns ingen tid över till något av det jag saknar!
Jag förstår inte hur endel mammor hinner med allt? Hur hinner ni baka och laga mat? Hur hinner ni med att ha flera barn, när jag knappt hinner med att ha ett?
Är det jag som är en dålig mamma eller är jag bara bekväm, lat eller vad som helst man vill kalla det?
Vår Alva är ett barn med stort behov av uppmärksamhet och vill hela tiden vara i famnen, vara med på allt, ta på allt, vill ha allt, vilket är helt normalt för ett barn men kan vara nog så jobbigt för oss föräldrar. Får hon ett nej blir hon helgalen, hon har ett temprament som inte är av denna värld! (Precis som sin morfar och mamma ;)
Då blir det ibland så att man struntar i att göra vissa saker, för att man vet att det inte kommer att gå och man orkar inte med skrik och fajter. Då skiter man i att göra det istället och det är det som gör mig så arg på mig själv!
To m att ringa ett samtal är nästan omöjligt här hemma, för då vill hon vara med och ha telefonen och får hon inte det skriker hon så högt att jag ändå inte hör vad den jag pratar med säger, eller ens vad jag själv tänker.
Ibland saknar jag faktiskt mitt liv som jag hade det innan jag fick barn, men jag skulle aldrig byta tillbaka till det! För Alva är mitt liv och min mening i livet och det är hon som går i första hand nu. Men att vara mamma är inte så lätt alltid!
Vår tid (Peters och min) kommer, så småningom.......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja du min akiz, precis så kan jag känna ibland ( även om min tjej som jag sagt innan inte kräver så mycket uppmärksamhet)
men den där egentiden är så svår att ta och man har knappt ork till den ändå men den behövs, och jag skulle som du säger ALDRIG byta bort mitt nuvarande liv mot innan, nouvelle är det bästa som hänt mig.
Men dessa tänder förkylningar och sömnlösa nätter tar knäcken på en, verkligen.
Sen är det säkert en prioriteringssak, dom där mammorna som hinner med att baka dom kanske inte tvättar lika ofta har fler tvättmaskiner eller någon annan som tvättar, bara för ett exempel. Dom mammorna som bakar och lagar mat kanske inte sitter vid datorn lika mycket, sen finns det ju supermorsor, tex jenny kalpakas ( för att nämna någon vid namn) som både hinner baka laga mat tvätta blogga och ta hand om massa barn, och vara lycklig glad och ha tid för mammapappamys. (helt fantastiskt), men jag inbillar mig att dom inte är många och även att dom har vissa dagar då dom bara är trötta.
puss
En gång för länge sedan, när jag kände mig olycklig och otillräcklig, så sa du så här till mig: "Jamen du kan vara en SNÄLL mamma, det kan inte dom andra!" Det var ord som värmde och som jag burit med mig genom livet. Nu får du de orden tillbaka från mig. Ta dem till dig och ta fram dem i tankarna lite då och då. Kram från mamma
Skicka en kommentar