Getingjakt!

Igår började det bra på dagis. Vi var ute och Alva gick omkring och kikade på gården.
Men efter ett tag hörde jag att Alva var lite ledsen. Då såg jag henne stå vid sandlådan själv och ingen var i närheten (Alvas gräns på närheten). Jag vinkade till henne och då kom hon och grät en smula. Sedan tittade hon lite på vad de andra barnen gjorde och så började hon gråta igen, ingen gav henne uppmärksamhet just för stunden och hon vill ju ha total uppmärksamhet.

Och mitt i allt kommer det en dum, dum geting och flyger sådär ettrigt runt mitt ansikte, så jag får lite smått panik (vilket jag försöker att inte visa) och den förföljer mig och Alva efter att jag lyft upp henne för att trösta henne. Vi går omkring och getingen följer efter hela tiden, helt otrolig var den. En fröken tar Alva och getingen fortsätter att följa efter dem istället. Den sätter sig i nacken på Alva, fröken viftar bort den. Då sätter den sig på kinden på Alva och fröken försöker gå i väg med Alva, men getingen bara följer efter, ettrig och jävlig, (FAN, vad jag hatar de där fula krypen). Alva börjar gråta ännu mer och vi tror att hon blivit stucken, så jag tar Alva och en annan fröken säger att vi kan gå in en stund. Fröken följer med och vi står inne en liten stund och pratar lite. Alva lugnar ner sig, hon har inte blivit stucken och vi går ut igen.

Då kommer den igen, det lilla fans-tyget, och börjar flyga runt Alva igen.
Jag viftar bort den och den försvinner, men Alva vill inte ner på marken mer, hon vill vara i min famn, men nu hade det gått en timme och det var dax att gå hem.

Jag vill inte påstå att dag 3 var så lyckad, men vi hoppas på lite bättre tur idag!