Alva ville såklart inte ha någon frukost när vi åt hemma och jag befarade att hon skulle bli hungrig mitt i dopakten och mycket riktigt blev hon det.
När dopet började satte hon igång att snacka, så där som hon gör när hon vill något eller är missnöjd. Jag hade varit smart och tagit med mig en burk grötpuré in i kyrkan och den blev räddningen för oss. Nu är det så att Alva gärna talar om när hon gillar något, så när hon fick gröten sa hon högt och tydligt;
-Mmmmmmmmmmmmmmm!!!, efter varje sked.
Efter dopfrukosten skulle hon stå upp i bänkraden och titta bakåt. Två rader bakom oss satt Bebban och retades. Hon flinade busigt mot Alva och det trissade upp Alva, så hon började snacka högt och tydligt igen.
När vi sjöng psalmer satt hon med och sjöng på sitt lilla vis;
-Gaaaah, dadadadadadada, mmmmmamama, baba!!!, så söt.
Vem blev hungrig i kyrkan om inte Alven såklart! ;)
På kvällen lämnade vi Alva hos mina föräldrar ett par timmar för att gå på barnfri dopfest hemma hos Fia och Roy. Det var jätteskönt att komma ifrån lite och bara få vara Akiz och Peter för att slag, njuta av feststämningen och träffa alla vänner igen.
När de andra gick ut åkte jag och Peter och hämtade Alva.
Allt hade gått jättebra och Alva sov när vi kom och vaknade inte ens när vi tog på henne overallen och satte henne i bilstolen. Hon sov hela vägen hem i bilen och vaknade inte när vi tog av henne overallen heller och lade ner henne i sin säng.
Hon sov som en stock hela natten ända fram till 05.00. Då fick hon välling och sedan somnade hon om igen och sov fram till klockan 08.30.
Skönt!
Detta måste vi göra om....Snart!
