Alva har börjat få sina astmamediciner igen och än så länge har hon inte blivit sämre. Ingen feber och hon sover bra utan att hosta allt för mycket. "Peppar, peppar".
Inatt har jag sovit lite bättre. Jag har släppt några stenar från mitt hjärta och det känns skönt, men fortfarande är läget med mig oförändrat. Det gör ont stundvis, det hugger till ibland i bröstet och bränner och jag vill ständigt ta djupa andetag. Känner mig iallafall lite lite mer utvilad idag, även om det är långt ifrån prima och bra. Men det är ett framsteg och jag är glad för det.
Treårstrotsen har visat sig i sitt esse ikväll, jag känner mig maktlös och vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hantera det när hon inte lyssnar. Jag försökte och försökte att prata med henne, hota med filmförbud vid läggningen, men hon bara fortsatte..... Det slutade med filmförbud och en ledsen Alva och en uppgiven mamma och en trött pappa. Jag vet att det bara är att vara lugn, saklig och vara konsekvent kanske 100 gånger för en och samma grej, men herreguuuud, vem orkar? Usch, jag blir helt matt av denna treårstrots.
Men hur arg man än är så finns det sååååå mycket kärlek till denna lilla fantastiska skapelse!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar