Att göra inte ett endaste dugg

Sjukskriven för diverse stressymtom, så som sömnsvårigheter, magkatarr, huvudvärk och lätt tryck och värk över bröstet, ligger jag nu för andra dagen i rad i soffan och gör inte ett endaste dugg.

Tvätten hänger där jag lämnade den i tisdags, morgonfrukostbrickan står kvar på bordet fram till kvällen och alla måsten står kvar, oavbockade, i kalendern. Jag skiter i det. Jag väljer bort det jag kan välja bort. Men den stress och panik jag ibland kan känna med en trotsig treåring i hemmet kan jag inte välja bort, därför väljer jag att sjukskriva mig från jobbet och strunta i alla andra måsten här hemma för att orka vara en stark och bra mamma. Allt annat är oviktigt för mig nu. Men jag kan ärligt säga att den värsta stressen är i hemmet. När jag trodde att treårstrotset nått sin kulmen och sedan avtagit, slog den till igen med en så makalös kraft att både Peter och jag snart nuddar nästippen i väggen.

Idag är läget oförändrat, varken bättre eller sämre, men jag har iallafall lyckats sova en heeel natt! För mig är det LYCKA! Det firar jag med en bit äppelkaka som Alven och pappan i familjen har bakat..... Mums!