Alven lägger beslag på Tant Bergs blommor.

Igår när vi kommer gående med vagnen, ser vi Tant Berg som är ute och plockar vårblommor. Tant Berg har precis varit sjuk och piggat på sig och nu har hon börjat att gå ut igen och hon skulle väl plocka sig en fin vårbukett att sätta på bordet. När Alva får se blommorna börjar hon genast att böna och be om att få blommorna.

-Ava haaa den, säger hon och sträcker sig efter blommorna som Tant Berg just ansträngt sig för att plocka. Och eftersom att Tant Berg är världens snällaste tant, så får ju givetvis Alva vårbuketten.

Jag försöker förklara att Alva alltid ska ha allt och att hon visst inte behöver ge buketten till Alva bara för att hon säger så, men Tant Berg vill ändå ge buketten till Alva. Snälla snälla Tant Berg!

Alva är överlycklig och jag skäms.

När vi kommer upp till lägenheten vill Alva vara med och sätta dem i vatten. Sedan sitter hon vid bordet med sin bukett och luktar (läs "äter") på blommorna och vill ha dem med sig överallt.

Det får hon inte. Blommorna får stanna kvar på köksbordet. Alva går dit då och då och luktar ( läs ännu en gång "äter") lite på dem och ser lycklig ut!