
Jag tände ett ljus för honom ikväll, höll en tyst minut och tittade på fotografiet av honom som står i hallen tillsammans med ett foto på farmor Amon-Britta och ett ljus.
Det känns bra att ha min lilla minneshörna att gå till och minnas alla glada minnen.
Morfar, du är så saknad!
En dag möts vi igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar