Min Alving är en riktig liten klätterapa. Hon klättrar på precis ALLT. På stan idag rymde hon upp på muren i ett nafs, livsfarlig! Hon och Peter har gått upp där någon gång, så hon visste precis vart man kommer upp. Jag kutade efter hack i hälarna på henne och fick lämna både vagn och väska mitt på gatan för att få tag i henne. Väl hemma på Ängö klättrade hon upp i ett träd och ville inte komma ner. Men med lite muta gick det tillslut :)
Busunge!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha ha ha, precis sån var Alvas moster Nettan som barn - tjosan, hoppsan, hejsan och ojsan :D
Skicka en kommentar